Det är synd om reklambranschen nu…

Detta är början på ett inlägg där jag skulle vilja vara personlig och ta upp två varumärken, vars ledare enligt min mening, antingen har dåliga rådgivare, eller är dåliga på att värdera sina insatser. Möjligen en kombination av dessa två.

Jag har haft förmånen att jobba i reklambranschen i många år och har suttit på olika stolar i olika positioner. Men en sak som jag hört upprepade gånger och från alltför många är att det är otroligt hur en hel bransch kan skapa så mycket skräp, något förenklat. Jag håller absolut inte med om det, har många goda exempel på där vi och andra strävat efter att göra verklig nytta på ett sätt som gör att kunden och kundens kunder gillar vad vi gjort. Förmodligen den strävan som de flesta byråer i landet har. Och visst, det händer att det blir fel, men i stort är strävan nytta. Verklig nytta. På riktigt. Med hjärtat och hjärnan. För magen, hjärtat och hjärnan och inte minst för de som har talcentrat i ordning.

Det förhåller sig nämligen så att alla som träffas av budskap, medvetet eller omedvetet, får någon uppfattning om avsändaren. Det kan vara ”gilla”, #fail eller så bryr man sig helt enkelt inte. I de fall där ingen bryr sig är det ingen fara. Bara lite kapitalförstöring… Men i de fall där budskapen skriks rätt in i de potentiella kundernas, eller ambassadörernas vardagsrum, med budskapet ”MELLANDAGSREA”….i slutet av januari. Då är man ute på väldigt, väldigt hal is.

Såklart, varumärket blir känt, affärerna kortsiktigt kanske slår rekord …i omsättning. Men dränaget….dränaget av förtroende…  Det är verklig kapitalförstöring.  Kanske bryr vi oss inte om företaget går i putten, går bra eller dåligt. Men det är ju synd om personalen om det inte inte funkar… Hänger ni med?  Det är synd om familjen som byggt upp en schysst verksamhet och det är synd om reklambranschen som återigen får slåss mot det generella ryktet om att inte vara seriösa…you name it. Det är inte riktigt rättvist mot dom flesta.

Att nu komma och säga förlåt…skulle man kunna tycka är bra, insiktsfullt, värdigt. Men jag tror inte riktigt på det där. Det är snarare ännu mer föraktfullt mot mottagaren av allt skrik och skrän. Först ”tjötar vi hål i hövvet på dom”, sen ber vi om förlåtelse…. Det funkar säkert. Dom glömmer snabbt.

Inte ens i branschtidningen menar man uppriktigt ett ”förlåt”. Det är ju ”modernt att säga förlåt”, siffrorna känns bra och man sköter inte medieinköpen… Insiktsfullheten är sådär. Nöjd kund vår grund är en gammal devis jag levt efter. Men om det exkluderar kundens kund, eller respekten i branschen…då får man byta devis. Som tur är kan kundernas kunder tala med varandra. Förr eller senare kommer respektlös kommunikation att vara en mycket, mycket dålig affär.

Är det någon som kan gissa vem jag beskriver? Tänkte väl det.  En hårt kämpande bransch glömmer aldrig!

Känner att det andra varumärket får vänta nu…

P.s Jag tror det var Linn Ullman som i Skavlans program sa…-”varför skall man be om ursäkt om man inte har gjort något fel”…. (fritt översatt från nordiska). Tror bestämt det var Juholt hon pratade med… d.s

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.