…måste jag först förstå.

Hej,

Jag skall nu skriva något om ett ämne som jag har full insikt i… nämligen att förstå.

Det talas mycket om att göra ärlig kommunikation, att vara sann och uppriktig i sina uppsåt och att de ”nya” sätten att kommunicera måste bygga på att man kan bli granskad och innebära att man måste ha full transparens. Det som många är så livrädda för. Tänk att behöva visa hur det egentligen är… Det är farligt det.
Ja, vindarna blåser i rätt riktning. Helt klart. Men handen på hjärtat. Man får väl helt enkelt se till att man inte har något att dölja. Vara god eller något åt det hållet. Då är ju saken biff, eller hur?

Men om man skall samarbeta med någon som inte delar de insikter man själv har och kanske inte därför uppskattar de lösningar man erbjuder, så måste man bestämma sig. Man måste välja.

Välja att antingen anstränga sig för att försöka förstå kundens eller partnerns situation och grund för sina ställningstaganden. Eller välja att faktiskt inte samarbeta… Det är endast om man förstår varandra och vill åt samma håll som man kan förflytta berg. Och har man inte den inställningen blir det bara slöseri med kalorier.

Man blir lite ödmjuk och inser att det handlar om att verkligen vilja att förstå. Och utifrån detta tycka, skapa eller agera. Erfarenheten och förmåga att tänka oväntade tankar blir avgörande.

Så om man verkligen erbjuds den möjligheten så kan man göra stor nytta. Annars går det inte…
Så tror jag det är i alla fall och jag är tydligen inte ensam.

Jag citerar :

Om jag vill lyckas att föra en människa
mot ett bestämt mål, måsta jag först finna henne
där hon är och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör, men först och främst förstå
vad hon förstår.

Om jag inte kan det, så hjälper det inte, att jag kan
och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan, beror det på
att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli
beundrad av den andre istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför
den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.”

Kierkegaard, 1859

 

Jag tackar min fru för att hon fann de visa orden… och hoppas också att ni känner mig som en allvarlig, ärlig tänkare med en gnutta ironi och viss glimt i ögonvrån.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.